Härs och tvärs

Min första hela dag i Santiago tillbringade jag i centrum. Började vid La Moneda, som presidentpalatset som också inhyser ett par tre ministerier heter. Palatset framför vilket jag minns att det fanns främst trötta gräsmattor har verkligen fått sej en ordentlig ansiktslyftning. Med fontäner och allt.

Plaza de Armas var till största delen någon form av byggarbetsplast och var därmed idel fula avspärrningar. Besvikelse där, men desto gladare blev jag när jag lyckades längs gågatorna Ahumada och Puente ta mej fram till Mercado Central (saluhall) som jag hade förstått förvandlats till någon form av hipp foodcourt. Visst hade ganska mycket av dess yta nu övertagits av restauranger, men det mest fascinerande fanns kvar, dvs. fisk och skaldjursavdelningen. Där gick de manliga fiskförsäljarna fortfarande omkring i vita stövlar och vita galonförkläden. Men visst, det luktade fortfarande apa.Efter att jag äntligen fått tag på en karta och konstaterat mej befinna mej på gångavstånd från linbanestationen för Cerro San Cristobal (2. högsta berget i stan, toppen ca. 300m högre än själva stan) så tänkte jag att det fick bli ett besök hos jungfrun på toppen. Efter att ha vandrat omkring i Bellavista, stadens bohem- och konstkvarter, konstaterade jag att jag nog inte hade något behov av att köa med den mängd turister och söndagslediga santiagobor som kommit på samma idé. U-sväng och sikte på Cerro Santa Lucia istället.

Invid parken fanns även en annan från förr bekant turistfälla, Centro Artesanal de Santa Lucia. På denna hantverksmarknad säljs billigare, massproducerade souvenirer. I likhet med Pueblitos Los Dominicos så hade ej heller här skett några förändringar i varken utförande eller utbud. Förutom då att det numera är förbjudet att röka.

Middagen intog jag sen på en restaurang där ljudnivån nog i finska mått mätt var hälsovådlig. Detta eftersom det var fotboll på tv, Universidad Católica-Colo Colo som båda är Santiagolag (den senare gick upp i serieledning efter vinsten 1-2). Lämnade restaurangen innan matchen var slut. När jag väl kom till min hemmametrostation var 2 av 3 utgångar stängda och igen vimlade det av carabineros i skottsäkra västar. –Och detta skulle vara ett lugnt och säkert område! Förklaringen till pådraget kom sen gåendes emot mej, UCs och Colo Colos supportrar. Det visade sej att UC:s hemmastadion inte ligger långt härifrån och speciellt Colo Colo supportrarna inte är att leka med. Och för att inte behöva ha med dem att göra var även matbutiken stängd, butiken/cafeet invid bensinstationen likaså och t.o.m. den port som jag ditintills alltid använt för att komma in i huset var även den stängd! Allt för vår säkerhet, det tackar man för.