Buss, bad och utgrävningar
Vi har under den senaste veckan förflyttat oss relativt långa sträckor och därmed levt ett stilla liv på bussarna. Dagarna har gått till att iakta det förbipasserande landskapet från säte eller brits, sova, läsa, spela spel, diskutera eller till att bara vara. Ecuador har blivit Peru, dollarn soles och bergen och grönskan har bytts mot öken.
Första etappen från Baños mot gränsen Ecuador-Peru bjöd på en färd bland molnen, men även på lägre höjd låg dimman tjock.
Från La Cruz hade vi bara en dryg timmes körning till Mancora, en trevlig småstad som tack vare vågorna drar en del surfare och kaitsurfare. En del av gänget ägnade där eftermiddagen åt att ta en surflektion. Andra tillbringade dagen på stan, på stranden eller i hängmattan.
Det något yngre samhället Chan Chan har tillhört Chimu-folket, som senare trängdes undan av inkan.
På fredag morgon var det igen tidig väckning. Eftersom man oftast väcks av trafik, bränningar, hundar, tuppar eller morgonpigga medresenärer har dessa tidiga väckningar inte hittills varit några problem för undertecknad. Några kördes dock denna morgon av madrassen till taklagets ”Klockan är 6.06, nu river vi!!!”. Det blev bussfrukost (med skapligt mörkt bröd!) och iväg, även denna morgon enligt tidtabell. Jag skulle tro att vi hittills, med ett undantag, alltid varit på väg senast 5 minuter efter utsatt tid, så disciplinen i gruppen kan det inte klagas på. Lunch blev det igen ute i öknen, men vår fenomenala matansvarige såg varken plats eller reserverad tid (30-40 minuter för ”dukning”, tillagning, inmundigande, diskning och städning) som något skäl att skriva ner nivån på vår bussmat. Så vi dekorerade och avnjöt tre stora smörgåstårtor!
Transportsträckan för dagen gick på över 600 kilometer och eftersom vi pga av en broreparation hade äran att stå i bilkö ett par timmar på förmiddagen blev det senare ankomst än beräknat till ett "livligt" trafikerat Lima.