Härs och tvärs

Buss, bad och utgrävningar

Publicerad 2014-12-13 15:13:26 i peru, resa,

Vi har under den senaste veckan förflyttat oss relativt långa sträckor och därmed levt ett stilla liv på bussarna. Dagarna har gått till att iakta det förbipasserande landskapet från säte eller brits, sova, läsa, spela spel, diskutera eller till att bara vara.  Ecuador har blivit Peru, dollarn soles och bergen och grönskan har bytts mot öken.

Första etappen från Baños mot gränsen Ecuador-Peru bjöd på en färd bland molnen, men även på lägre höjd låg dimman tjock.

När bussarna vid 10-tiden på söndagkväll riggades för ett så kallat buschcamp (invid en bensinmack med beväpnad vakt!) var det olidligt fuktigt och nästintill motbjudande att installera sej på taket för natten. Under natten kom regn och frukost avnöjts i duggregn.
Att vid gränsen få ytterligare ett par stämplar i passet gick sen förvånansvärt snabbt. I Tumbes, en inte helt okriminell småstad (om jag förstod saken rätt), nära gränsen bunkrades drickbart och andra förnödenheter samt peruansk valuta, soles, innan vi rullade vidare. Bussarna parkerades på försvarsmaktens (rekreations?)område La Cruz, där vi sen badade, grillade och tillbringade hela kvällen och halva natten runt lägerelden på stranden.

Från La Cruz hade vi bara en dryg timmes körning till Mancora, en trevlig småstad som tack vare vågorna drar en del surfare och kaitsurfare. En del av gänget ägnade där eftermiddagen åt att ta en surflektion. Andra tillbringade dagen på stan, på stranden eller i hängmattan.

Transportsträckan Mancora-Huanchaco gick på närmare 600 kilometer så på onsdag morgon var det tidig väckning med bussfrukost kl.6 och avfärd en timme senare. Resan gick mestadels genom öken så om man efter att ha tumlat runt i vågorna i La Cruz och Mancora hade sand i hårbotten så hade man efter den här transportsträckan sand överallt. Efter busslunchen även mellan tänderna.
Under den dag vi tillbringade i Huanchacos omgivningar besökte vi ett par områden där det pågår arkeologistak utgrävningar i omfattande skala. Det äldre av dessa samhällen som under flera årtionden frigjorts från sanden, Las Huacas del Sol y de la Luna, har tillhört Moche-folket (100 f Kr. – 800 e Kr.). Templena och murarna där var utsmyckade med detaljerade och färgglada reliefer. 

Det något yngre samhället Chan Chan har tillhört Chimu-folket, som senare trängdes undan av inkan.

 

På fredag morgon var det igen tidig väckning. Eftersom man oftast väcks av trafik, bränningar, hundar, tuppar eller morgonpigga medresenärer har dessa tidiga väckningar inte hittills varit några problem för undertecknad. Några kördes dock denna morgon av madrassen till taklagets ”Klockan är 6.06, nu river vi!!!”. Det blev bussfrukost (med skapligt mörkt bröd!) och iväg, även denna morgon enligt tidtabell. Jag skulle tro att vi hittills, med ett undantag, alltid varit på väg senast 5 minuter efter utsatt tid, så disciplinen i gruppen kan det inte klagas på. Lunch blev det igen ute i öknen, men vår fenomenala matansvarige såg varken plats eller reserverad tid (30-40 minuter för ”dukning”, tillagning, inmundigande, diskning och städning) som något skäl att skriva ner nivån på vår bussmat. Så vi dekorerade och avnjöt tre stora smörgåstårtor!

Transportsträckan för dagen gick på över 600 kilometer och eftersom vi pga av en broreparation hade äran att stå i bilkö ett par timmar på förmiddagen blev det senare ankomst än beräknat till ett "livligt" trafikerat Lima.  

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mitt namn är Mona och jag är äntligen på väg. Bloggen "Härs och tvärs" har uppkommit på allmänhetens begäran och kommer att till en början bygga på intryck, reflektioner, upplevelser, fakta och bilder från min resa i Chile, Ecuador, Peru, Bolivia, Argentina, Paraguay och Brasilien.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela