Härs och tvärs

Måste nog tillstå att det på den här resan blev svettigt långt mycket tidigare än jag hade föreställt mej. Efter att ha kommit iväg från Helsingfors-Vanda nästan två timmar efter utsatt avgångstid så var det inte mycket kvar av mina tre timmar på Heathrow. Med förlängd steglängd och höjd frekvens hann jag dock, trots både terminalbyte och transfer, boarda utan att höra mitt namn utropas. Bytet i Sao Paulo tolv timmar timmar senare skulle inte bli några problem för trots att staden är Brasiliens största (11,2 miljoner invånare enligt Wikipedia) så är flygplatsen inte särskilt stor. Men, efter att ha blivit anvisad till fel terminal så hade jag inte några problem med att få tiden att gå (vilket var just vad jag gjorde). 

Känslan av ej helt ofarlig miljonstad uteblev helt denna tidiga lördagsmorgon.

Bestämde redan i ett tidigt skede att jag under min vecka i Santiago skulle bo privat. Detta för att få en naturlig kontakt med någon ur lokalbefolkningen och för att ha en chans att få svar på alla frågor jag har. Hyr därmed ett rum i en 3-rumslägenhet i Las Condes. Hyresvärden som är född och uppvuxen i Santiago är på ett ungefär i min ålder, vilket gör att diskussionen gällande såväl nutid som dåtid flyter. Detta då trots att min spanska ännu är frustrerande knagglig.

Bor bara något kvarter ifrån hantverkarbyn Pueblitos Los Dominicos, som jag definitivt inte hade förväntat mej skulle finnas kvar med tanke på dess läge. Men, det visade sej under mitt besök där första kvällen att den inte har förändrats nämnvärt sedan -96. Där säljs fortfarande allt från hundar och papegojor till Mapuche textilier, keramik och silver. Och så naturligtvis lapiz lazuli, den blå sten som i Chile tycks finnas i överflöd.

Efter att jag lagt huvudet på kudden hann jag en kort stund förundras över hur täta hus vi måste ha hemma. Att jag till mitt rum på sjätte våningen(!) hör varenda bil och buss som kör förbi och varenda hund som gläfsar samt katter som diskuterade högljutt höll mej dock inte vaken länge.