Mina två sista dagar i Santiago var lugna.På tordag förmiddag fastnade jag t.ex. i diskussion med min hyresvärd. Vi hann med politik, historia, ekonomi, arbetsmarknad, fackföreningar, utveckling (alla kategorier) och vem vet hur mycket annat. Det var nära att det jag planerat för dagen inte blev av, men efter att vi fick stopp på diskussionen hann jag ändå en sväng ut till vingården Cousiño Macul och fick plats på den guidade turen kl.15.
Cousiño Macul ligger i Santiago (Macul, Peñalolen). Inom Santiago finns även en annan känd vingård, Concha y Toro. Jag har besökt båda vingårdarna tidigare men pga en förkärlek för Cousiño Maculs Antiguas Reservas (finns att fås i Finland) blev det Cousiño den här gången. Tyvärr visade sej att släkten Cousiño mer eller mindre håller på och avvecklar vinproduktionen i Macul. För tillfället förfogar de över 160 hektar, varav 100 hektar odlas. På resten byggs eller har det byggts bostäder. När gården varit som störst förfogade den över 1000 hektar i området!
I Macul produceras idag endast Cousiños finaste och dyraste vin, Lota. För tillverknigen av vinet används tre olika druvor samt en del vin av äldre årgång. Det avslöjades inte vilken årgång. Den källare där vin tidigare lagrades har sedan år 2000 varit museum, så endast en bråkdel av den mängd tunnor som 1996 fanns i källaren fanns nu till påseende, tomma. Lagringen sker numera under väldigt kontrollerade former på släktens andra viña i Buin (40 km från Santiago). I turen ingick även vinprovning, men bland de viner som vi fick smaka fanns naturligtvis inte Lota.
Sista dagen gick sen allt som var planerat åt pipan. Detta tack vare att jag lyckades åka ner till stan utan pengar, vilket ju inte skulle ha varit hela världen om det inte visat sej att det kreditkort jag hade med mej inte fungerade! Så jungfrun på Cerro San Cristóbal fick inget besök av mej den dagen heller. Istället gick jag omkring på stan, iaktog musiker, olika performance artister, levande statyer och folk i allmänhet, men när hungern blev för svår var det bara att ge se hemåt.
Efter att senare ha kontaktat Nets gällande mitt icke fungerande kreditkort så skall det ha rört sej om en temporär störning. Jag hoppas att de har rätt för jag önskar verkligen ingen repris på min Stockholmsresa i september när mitt kort la av för gott när jag väl nådde Arlanda. Stärkt av Nets meddelande gick jag till Pueblitos Los Dominicos och köpte mej en julklapp.
Innan solen gick upp denna lördagmorgon lämnade jag Las Condes med en transfertaxi (en dyrare form av collectivo kan man säga) med destination flygfältet. Jag var den första som steg på och fick därför ta ett långt farväl när vi körde härs och tvärs genom ett nedsläckt Santiago med Eternal Flame och annat retro-smör i högtalarna. Destinationen för dagens flyg är Quito, Ecuador. Ett land som jag till för någon månad sedan inte hade någon uppfattning om. Ett land som om jag gjort denna resa ensam nog med största sannolikhet skulle ha uteblivit. Min resa byter idag skepnad från att ha varit efterlängtade återseenden till en mer normal resa när jag de tre kommande veckorna reser i områden jag inte tidigare varit i närheten av. Därtill övergår jag idag från göra allt ensam till att röra mej i flock.
