Mikä maa, mikä valuutta
Vi har nu i snabb följd passerat genom Argentina, Paraguay och Brasilien. För en dryg vecka sedan bytte vi på tre dagar land och valuta tre gånger. När vi väl lämnade Bolivia och höjderna kom värmen emot och den har bestått gränsövergångarna till trots. Det har gjort att man ända sedan inträdet i Paraguay svettats kopiöst! Kan inte påminna mej att jag någonsin skulle ha svettats sådana mängder utanför bastun. Under icke transportdagar har vi den senaste tiden haft temperaturer runt +45 i bussen under eftermiddagarna. Temperaturen ute har så här långt dock hållit sej under 40-strecket.
Det har sedan vi lämnade Potosí varit många låååånga transportdagar och enbart bussnätter (12 st i följd). Från Potosí åkte vi ”via” en bushcamp till Salta i Argentina. Campinten i Salta hade till vår förtjusning en enorm pool, men det visade sej att poolen var öppen för allmänheten så vi var inte ensamma om att vilja ligga i blöt under tiden to-lö när vi var där.Hur fräsch poolen var vill jag helst glömma och inte kommentera närmare. I Salta firade vi sen en som fyllde jämna år, raftade och red. Dagen då undertecknad utmanade sej själv och klev upp på en hästrygg är därmed historia. Bildbevis nedan.
Efter Argentina var det transport genom Paraguay. Paraguay-gränserna var för övrigt de smidigaste på hela den här resan. Paraguay såg vi från bussfönstret. Vi stannade en natt utanför Asunción (Paraguays huvudstad), men var då så långt från centrum att väldigt få bemödade sej om att se något av den stan. Till Asuncíon anlände vi efter en bushcamp och eftersom det var så extremt varmt hallucinerades det en hel del om kalla duschar under dagen, men väl framme vid campingen (en hotellparkering) befanns den kalla duschen snart utbytt mot kall (tysk) öl. Varför duscha före svetten slutat rinna, så där satt vi på terassen och luktade skunk tills solnedgången (minst).
Från Asunción tog vi sikte på Brasilien och Iguassu. Även till Iguassu anlände vi innan solnedgången, vilket var lyx för även på den campingen fanns det pool! Till Iguassu kom vi naturligtvis som alla andra turister för att se vattenfallen som ligger på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Så det blev att under en dag flyga över (helikopter), åka båt under/genom samt att beundra de enorma fallen från den brasilianska sidan. Efter avslutat turistande var det dags för traditionell pinkfest, dvs. en fest där alla skulle vara iklädda något i rosa.
Iguaçu. Vi var sen några som avslutade dagen på stan med att ta oss upp på en skybar med pool (17. våningen). Där lyckades vi sen både beställa och serveras dricka innan det framgick att icke-hotellgäster inte var välkomna! Oops! Men, utslängda blev vi inte utan fick själva ta hissen ner när törsten var släkt (någon andra runda blev det av förekommen anledning inte).
När vi väl packat ihop i Iguassu var det bokstavligen bara att köra. Det var inte utan att man tyckte synd om chaufförerna som transporterade oss till Paraty de där dagarna. Vi körde på två dagar från gränsen Paraguay-Brasilien i väst till kusten i öst. Sträckan som går på 1400 kilometer, motsvarar drygt 15 % av den totala sträckan för denna åtta veckor långa resa! Första dagen fick Trisse punktering just efter intagen busslunch (favorit i repris, smörgåstårta!). Så, trots att vi hade startat 7.30 och gjorde bushcamp först vid midnatt så hann vi den dagen inte fullt så långt som planerat. Framme i Paraty var vi sen pga. föregående dags försening inte förrän någon gång innan midnatt. Så det blev bara upp med taket, rigga myggnät för några timmar och ta nya tag när solen gick upp.
Paraty visade sej vara en riktigt trevlig, om än nästan motbjudande turistig, småstad med synnerligen jobbiga kullerstensgator. Konstaterade under vår promenad på stan att flip-flops kräver en viss standardlängd på stegen för att toffeln ska följa med. När gatan sen är väldans ojämn och stenarna är varken platta eller ligger i symmetriska mönster blir det en massa måttande och trippande. Må de aldrig släcka gatubelysningen i den stan!
Dagen vi hade i Paraty tillbringade majoriteten av vårt sällskap på båt, solandes och badandes. Vi låg sällan som enda båt i någon vik, men där resenärerna på övriga båtar skjutsades i land med små gummibåter alternativt snällt gick ner för stegarna med allehanda flytetyg för att guppa runt döks det och bombades från vår båt nästan oavbrutet. Är dock böjd att tro att antalet simkunniga på vår skuta var aningen högre än på övriga fartyg.
Vi har nu anlänt till Rio de Janeiro och här bor vi på hotell. Så det följande dagarna blir det att vänja sej av med det som de senaste två månaderna varit normaltillstånd. I Rio skall vi turista och vändsteka oss på Copacabana tills det om några dagar blir dags att dra mot det något svalare norra halvklotet.
